Historien om vår lägenhetsförsäljning – Del 1 

Ni som kikar in här mellan varven vet att vi var i färd med att sälja vår söderlya redan i mitten av februari. Vi stylade, fixade och fejade och sedan var det dags att släppa taget och låta mäklaren göra resten av jobbet. Eller ja. Det var ju så det var tänkt i alla fall men riktigt så enkelt blev det tyvärr inte. Det blev snarare en väldigt lång historia så jag varnar redan nu för mycket text i det här inlägget…

Vi anlitade en mäklare som vi båda tyckte verkade påläst, trevlig och ”på hugget”. Hon värderade vår lägenhet, vi pratade ihop oss om tidsplan och vi bokade in fotografering. Allt kändes bra och det här skulle ju bli en enkel match tänkte vi. Vår fina tvåa på Folkungagatan mitt på Söder skulle väl i princip sälja sig själv?

Men nej. Det blev tyvärr inte fullt så enkelt. När avtal var påskrivet med mäklaren och jobbet satte igång upptäckte vi ganska snart att mäklaren vi hade anlitat var slarvig och betydligt mindre ”på hugget” än vi hade fått uppfattning om. Hon skickade ut vår annons på Hemnet utan att vi fick se och läsa igenom den först. När den väl låg på Hemnet hittade vi både stav- och faktafel i den. Ingen vidare god start men det var liksom bara att köra vidare. Så länge hon får vår lägenhet såld kan vi väl ha överseende med sådant här tänkte vi…

Så var det dags för visning och på första visningen kom det tre personer (ja, ni läste rätt – TRE personer!). Vi hade väntat oss sisådär ett 20-tal spekulanter så det här kom minst sagt som en chock och vi förstod ingenting. Dagen därpå dök det upp 4 personer på måndagsvisningen och återigen undrade vi vad det var som hände. Vad var det som var fel? Vi frågade mäklaren om vi hade gått ut med ett för högt utgångspris, och förstod mellan raderna att så nog var fallet (även om hon inte ville erkänna det rakt av). När vi påtalade detta var hon blixtsnabb med att säga att det vi nu måste göra är att sänka priset. ”Vi måste få hit folk och för att få det behöver vi sänka priset”, menade hon. Både jag och M kände oss väldigt tveksamma till hennes approach och frågade om det inte snarare skulle skrämma bort spekulanterna att prissänka så fort? Skulle de inte då undra om det var något fel på lägenheten och var det verkligen vanligt att prissänka över huvud taget? Hon påtalade återigen att det här var vad vi behövde göra för att locka hit folk på omvisning och efter en rejäl dos magknip gick vi med på att göra som hon sa. Det var ju trots allt hon som var experten här.

Mäklaren bokade in hela tre stycken omvisningar veckan efter, på torsdag, söndag och måndag. Sammanlagt kom det 15 stycken spekulanter på dessa tre visningar. Dock inte ett enda bud! Inte ens ett skambud… Vi frågade mäklaren vad de hade sagt om prissänkningen och hon svarade att ingen ens hade frågat (!?) om det.

Vid det här laget hade vi fullständigt tappat förtroende för mäklaren och vi började se över möjligheterna att byta mäklare. Allt vi nu ville var att säga upp avtalet och gå vidare med en ny mäklare för att starta om och lägga ut lägenheten på Hemnet på nytt efter några veckor. Vi inledde därför kontakt med en annan mäklare som vi hade fått tips om (vi kan kalla henne mäklare 2) och enligt henne hade vi en enkel och bra anledning till att byta mäklare och bryta kontraktet – nämligen att vi ville få ut lägenheten på Hemnet igen innan tidsfristen på 23 dagar. Hon menade också att hon inte kunde tänka sig att de skulle ta en krona i betalt eftersom det är kutym i branschen att inte göra det om lägenheten inte säljs.

M kontaktade mäklare 1 för att säga upp avtalet. Hon kontrade direkt med att säga att det inte spelar någon roll om vi byter mäklare, tidsfristen är ändå 23 dagar för att lista om ett objekt menade hon. Vi dubbelkollade med mäklare 2 som bekräftade att hon hade fel/inte visste reglerna och vi bad återigen om att få avsluta avtalet med mäklare 1. Nu ännu mer angelägna om att ”bli av med henne”.

Sedan kom fakturan. 18 000 kronor krävde hon oss på trots att lägenheten inte hade blivit såld. Drygt hälften av denna kostnad avsåg tidningsannonsering som vi inte ens hade beställt. Hon hade själv avrått oss från att annonsera i tidningen eftersom ”ingen läser tidningar nuförtiden”. När vi bestred den del av fakturan som avsåg tidningsannonsen fick vi till svar att hon aldrig hade avrått oss från detta utan att det ”måste ha varit någon annan mäklare som vi hade pratat med”. Det hela slutade med att vi fick kontakta mäklarbyråns vd (som för övrigt var väldigt otrevlig mot oss i telefonen) för att de skulle plocka bort denna kostnad från fakturan. Vid det här laget var vi både arga och ledsna över hur mäklaren hade hanterat vår försäljning, men framförallt var vi lättade att avtalet äntligen var uppsagt. Hur motigt det än kändes att behöva göra hela proceduren en gång till så kändes det samtidigt väldigt skönt att få starta om med ny energi och med en ny mäklare!

Fortsättning följer i ett senare inlägg… 

2 thoughts on “Historien om vår lägenhetsförsäljning – Del 1 

    1. Ja, fy är rätt ord. Det har sannerligen varit en pärs det här.. Men ja, del två är tack och lov en betydligt roligare historia 🙂 Tack för omtanken! ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s